uuuurghh... trött igen... x) men idag har jag faktiskt jobbat typ hela dan, elelr jag HAR jobbat hela dan! fett ont i ryggen i fötterna och blaaah. det är mys x3

vad som hänt idag är att jag fått reda på att jag ska vara tärna med Cecilia på syrrans bröllop. Cecilia är syrrans bästa vän på typ två meter, fotomodell. Jag ska alltså gå bredvid en fotomodell i en exakt likadan klänning. Det va ju ... inte alls... hrm.. deprimerande....

efter jobbet så stack jag till sara en sväng, hon hjälpte mig göra i ordning harlem shake-videon jag, rob och age gjorde förra helgen, du vet? aaah, den är klar nu x3

med andra ord är detta bara ännu en av mina berömda dansvideos, fast den här gånge, den här gången har jag gästdansare! ;D

och så spelade vi quizkampen, hon, jag och sandra. För ja, Sandra bor där en tid nu x) så tycker jag sara är för seg:

- Fan vad tid du tar!

- Ja men jag valde ju jorden runt! D:

- >.>'

- Och att resa jorden runt tar väldigt lång tid.... *vickar på ögonbrynen åt mig* ;)

Sandra:

- Närmare bestämt 80 dagar :3

Sara:

- Om v har tur med vädret! >;D

suck... ibland är de bra vitsiga alltså... låter som ngt min mor skulle kunna säga, och hon kan inte ens stänga av datorn xD

sen drömde jag så himla fint inatt så bestämde mig för att använda det som inspiration till en ny novell. fast det blev inte så bra, inte som jag tänkt mig :/ lyckades inte förmedla någon känsla, men aja, här är den iaf... (hoppa gärna över den, det är stycket med speciellt typsnitt, för den blev verkligen inte bra)

"Melanie skyndade över gården, hon var sen till lektionen, igen. Att mamma aldrig kan komma i tid började bli riktigt jobbigt. Det var inte precis någon stor ridskola, men alldeles lagom för henne och de få elever som gick där. Plötsligt fick hon syn på en pojke i hennes ålder, han satt just av den gamla grå Napoleon, den äldsta hästen i stallet. Melanie stannade tvärt och stirrade förbluffat.

- Timothy?!

Killen tittade först minst lika chockat på henne men log sedan brett. Han gav tyglarna och ansvaret för den väldiga hästen till en av hjälpledarna och började gå mot henne.

- Mel! Hej!

Timothy, eller Tim, var Melanies barndoms vän. Hon hade inte sett honom på år, senast var de bara 8år och hon vinkade honom hej då genom bilfönstret. De skulle iväg på en resa hade mamma sagt. Det sade därför Melanie till alla sina vänner också. men de kom aldrig hem från resan. Istället bestämde modern att de skulle bosätta sig i en av de små byarna de passerade med husvagnen. Melanie hade skrikit, sparkat och gråtit men inget kunde få hennes mor att ändra sig när hon väl fått för sig något. Så hade det alltid varit. Men aldrig hade Melanie väl kunnat gissa att den nya killen i gruppen skulle vare gamle Tim! De hade så mycket att säga, så mycket att berätta. Orden välde ut, snubblade på varandra och den ena minnesbilden efter den andra målades upp mellan dem. Hans grönblå ögon tycktes lysa av någon egen glöd. Hon hade inte sett det på så många år, och aldrig insett hur mycket hon saknat det. Hur tom hon känt sig, som choklad-asken sen jul. Fin att titta på men alldeles tom på insidan. Melanie var väldigt fin, det var hon tvungen att erkänna, om än motvilligt. Men det långa, mjuka, mörkbruna håret föll alltid med sina fina lockar. En svag antydan till fräknar prydde hennes kinder som för att matcha upp stänket av gulbrunt i hennes mörkare bruna ögon. Hon var fin, men försökte aldrig visa upp sig, Melanie hade aldrig blivit välsignad med en självsäker personlighet. Lite klumpig, ett riktigt läshuvud och en massa otur var inte precis receptet på en killmagnet. Men nu stod hon där och lät kanterna på det tomma hålet inom sig sakta sluta sig. Timothy hade växt upp bra, han med. Brunt, halvruffsigt hår som gav ett busigt men ändå ordningsamt intryck på samma gång liksom. Gröna skimrande ögon, markerade kindben och det charmigaste leendet denna världen skådat. När han skrattade kunde man inte annat än dela glädjen med honom.

Under tiden som de pratade skedde saker så fort, var gång han tittade på henne med det där snea leendet fick hon en liten klump positivt laddade elektroner i magen. Var gång han berättade något lyssnade hon lyhört, hon ville veta allt. Melanie började försöka tolka hans kropsspråk, letade efter signaler och tecken, kände han samma känsla av värme som hon? Men Tim verkade inte vara den typen. Typen som faller och blir kära bara sådär. I alla fall inte i henne, han fortsatte prata precis som vanligt, avslappnad, lugn, utsrålade inget annat än en vän som sprungit in i en annan vän.

Innan hon visste ordet av var han tvungen att gå. Ridlektionen hon skulle gå på var nog över nu i vilket fall, men allt rann henne ur tankarna när han sträckte ut armarna för att erbjuda henne en kram. Melanie log lyckligt och kramade honom trots att hon inte kramat någon på år. Hon hade levt i sin egen värld sen den där flytten. Men nu lät hon sig omfamnas och svepas in i doften av honom, känslan av säkerthet och hem. För det kändes precis som att komma hem. Som om hon äntligen kunde få slappna av efter så många år. Så löpte tiden för en normal kram ut, hon började släppa taget för att låta honom gå men han bara greppade hårdare och borrade ner näsan i hennes hår. Just då hör hon ett:

- Oh...

Som om han just kommit på något. Melanie väntar spänt på fortsättningen.

- Ditt hår luktade väldigt gott...

Alla murar revs. Alla dammar krossades. Allt hon nånsin byggt upp för att skydda sig själv bröts ner i samma stund som han yttrat orden. En ny känsla genomsyrade varje fiber av henne kropp. Euforikänslan tycktes lyfta henne från marken men minst ett par centimeter. Hon fick iförst inte fram ett enda ord. Sen gnolade hon ner sin näsa i hans nacke istället och lyckades stöta fram:

- D..det gör du med...

Och log. Hon log så brett, hela Melanie log. Ögonen ihop-knipna för att bevara känslan så länge som möjligt.

Hon var äntligen fullständigt lycklig."

Jag skulle förmodligen kunna mörda för lite åsikter och kritik?! Vill liksom bli bättre! D: Saker jag redan vet är att den är ostrukturerad, en hel del stavfel, meningsfel, tempusblanding osv. Jag vet att den är för utdragen och tråkig och att ... den inte förmedlar ngt särskilt.... äh kort sagt: den här blev skit... Men har ju faktiskt inte ens läst igenom den en gång och pratade med folk samtidigt som jag skrev den... suck.... det som lät så bra i mitt huvud och såg så gulligt ut i min dröm D: hatar när det blir så, man har värsta bra iden och så blir det bara pannkaka med alltihop! Det enda jag fått ut av det här är att jag vill ha en kram, en riktig, som i berättelsen, fast bra x3

men nu ska jag sova, så natti natti folks!<3

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Waaah det här va länge sedan... Har knappt vågat logga in här, eller knappt, jag har inte vågat logga in här ens, sen sista inlägget för... snart ett år sedan va fan xD Kollade upp det nu utan tanke på att faktiskt blogga men läste bara rubriken och ...

Eftersom jag inleder varje jävla inlägg med "åh jag är så trött!!" ska jag nog göra upp lite nya regler. Ska fortfarande försöka blogga varje vardag i skolan som vanligt men blir det för sent eller om det inte hänt ngt värt att nämna så tar jag det e...

Aldrig förr har det varit så hemskt att gå upp... fast de klart, det säger jag väl nästan varje morgon. Men det senaste har det börjat bli kritiskt, fick syrran att sjukanmäla mig till sista lektionen för jag orkade helt enkelt inte. Bara det att de ...

Tjo bros idag vart en speciell dag men jag börjar med gårdagen! Lite kort idag för vill hinna med annat, typ, sova xD    Min Sofia var ju inte i skolan igår så automatiskt sög dagen lite extra redan från början sen blev det ju inte bättre av att ...

She thought love was gonna save her, but love just never showed.   Första dagen efter lovet dåraaa. Givetvis så försov jag mig, vad annars liksom? Men åkte med morsan så hon kunde ju vänta de 7 minuter jag behövde extra ^^; Därefter vart det klas...