Okej så när jag vaknade imorse blev jag först värsta lycklig för min mage gjorde inte alls ont längre (iaf inte när jag väl vaknat, även om edn fortfarande inte är helt samarbetsvillig så vi avvaktar med fat föda lite till) men det fick jag sota för... Det visade sig att den bara lagt av med sitt muppiga uppförande av medlidande. Jag tror jag har en inre blödning i vänster höft. Eller nått. Och höger axel är helt obrukbar. Vänster axel protesterar också men inte lika skarpt. Och mina lår! De tyckte inte alls det va en finfin ide att gå upp för någon trappa. Så det skippar vi nog idag. Får sova på soffan ikväll eller nått....

Så nu kvarstår frågan... va fan fick jag det här eländet ifrån!? >.> okej så jag är förvarnad om träningsvärken man får av parkour, men va fan, jag gjorde inte så mkt! det kan va de mörbultande  krigen med saras kusiner lite senare också. men antar att kombinationen, det faktum att jag faktiskt rört mig nånstans, inte va så bra... får genast sluta med detta. leva på mitt rum som en bunker och hota med att svälta ihjäl om inte mamma kommer upp med mat. ja. det låter som en bra plan. det gör vi.

Juice är som mitt kaffe. Tror dessutom jag dricker ungefär lika mkt juice som mamma dricker kaffe, det är därför hon blev så förskräckt när hon kom på att jag hade ett beroende.... nä men seriöst, det är först efter det att jag fått i mig juice på morgonen som jag vaknar hyfsat och blir kontaktbar utan större fara för sitt liv.

Och nu är det väl någon som flippar ur för ja herre gud! nu bloggar hon på morgonen! AH MAH GAD! Vad händer då!?!?! vad som händer är att jag behövde prata av mig lite innan jag drar till jobbet för att stå där, helt ensam, och vänta på kunder en hel dag. Eller vara skitsur för att jag får alla jobb ingen annan vill ha, typ städa toan eller så. Och detta innebär att jag är befriad från att blogga ikväll när jag e skittrött, om det inte faktiskt hänt ngt under dan, vilket jag betvivlar STARKT. Känner på mig att det blir en tråkig dag. Känner för en tråkig dag. Jag hatar människor. Så det här ska nog bli bra^^

Folk brukar säga att jag ska bli kurator eller något liknande där man hjälper människor... Vilket jag i princip redan är, för mina vänner, och alla andra med som känner att de vill prata med mig för den delen... och jag har kommit på varför det är såhär. För att jag är skitkorkad! :D Nä men seriöst, jag har ingen som helst självbevarelsedrift. Vilket innebär att jag är blåögd som fan och tror gott om alla, lever efter ordspråket "Främlingar är vänner jag inte känner" (jadå, det kommer med största sannolikhet få mig mördad en dag. det eller min nyfikenhet.) och öppnar därför upp mig väääldigt lätt. vill väldigt gärna att folk ska veta mycket om mig, vill att folk ska förstå och har inga som helst problem att berätta saker om mig själv för folk jag just träffat eller bara knappt känner. Inte förens nu på senare dar har jag fått anledningar att hålla käft om en del, men va fan.
iaf, vad jag menar är att människor har lättare för att prata om saker de tycker är svårt med någon som gett dem en del av sig själva de skulle kunna skada dem med. Jag har alltså redan visat en svaghet och då känns det tryggare, när man inte är någon överhöghet liksom. Alltid misstänkt att det varit ngt sånt här men aldrig lyckats sätta fingret på det, tills jag en dag, ha! tills jag såg en quote-bild på tumblr... ;D

aaah, tumblr<3 svaret på alla mina problem.

en annan sak jag tänkt på e att jag fullkomligt hatar att vara tonåring. Inte nog med att man är för gammal för hälften av allt som e kul och för ung för den andra hälften, nä nä, vi måste leva med de här jävla hormonerna också! Aldrig kan man lita på sig själv för man vet inte riktigt om det är en riktig känsla eller om den kommer vara förbi nästa vecka. Och för en som tänker sönder allting blir det här ganska förödande...

men shit! nu har ju all min tid försvunnit! skit också! kommer sent till jobbet idag dåra, aja, see ya soon douchebags!<3