Jag tycker om att gå i stan på kvällen. Jag njuter av att allting lyses upp av det dunkla ljuset från den närliggande puben alla går till. Att höra skratt, music och rop var man än går. Att sitta med och känna stämningen bland folks vänner, fiender och käraste. Att se dem ha roligt, att få känna atmosfären av folk som äntligen får komma ifrån sina vardagliga problem. Folk som får glömma att dennes mor dött härom veckan eller en annans vän som lider svårt i cancer. Att få se dem dra på läpparna i leenden istället. Jag tycker om det.

Jag tycker om att gå på gatan i förorten om kvällen. Jag njuter av att se min skugga dyka up och försvinna i gatlyktans sken. Jag älskar att titta upp och se den stjärnklara himlen med sin ensamma måne. Att ligga på gräset på fotbollsplanen och tänka på allt och ingenting. Att kunna leka min väg fram för ingen människa finns i närheten. För alla ligger hemma och sover i sin säng, trygga, i famnen på den de älskar. Jag tycker om den alltid lite extra frostiga luften och doften av nyklippt gräs och skogsmark. Jag tycker om att gå längs vägen och visualisera de bilar som kommer forsa förbi om några timmar. Att gå förbi mina barndomsminnen och återuppleva skratten, gråten, lugnet, i fred. Utan någon som tittar snett, ingen som dömer, ingen som ser. Jag tycker om det.

Kollade på breaking dawn del 2 med syrran och co. ikväll. jaja, låt oss komma över att jag råkar gilla twilight och har läst böckerna tre gånger så kan jag fortsätta. Jo, det är lite udda för det är så mixade känslor med den filmen nu.. Såg ju filmen på premiären, på twi-night, med syrran. Åh gudarna ska veta hur glad jag va den dagen (ni minns det antagligen). Hur jag fick tårar i ögonen av min Sofias fina sms. och hur jag skulle kunnat studsa ut från biografen för att filmen var så bra. Allt va perfekt. shit va klychigt, klychor får man inte använda, det är fantasilöst. Iaf, det skulle vart en av mina bättre dagar, helt klart. Om det inte vore för att den kvällen hände något annat också. Något jag verkligen inte tänker prata om på den här bloggen, men för att du ska förstå så ... tänk dig att en vän avlidit, som varit sjuk länge så du visste att det skulle ske men ingen förberedelse mildrar sorg, right? Ah, så den dagen blev... udda. Jag var så glad, så upprymd, över att vi hade så bra platser, över filmen som va så bra, över mina kära vänner som brydde sig så mkt, över allt sånt. men samtidigt flashade plågsamma minnen förbi hela tiden, nu när jag ser filmen igen kan jag peka ut exakt var jag tappade koncentrationen på bion och fick flashbacks. Sånt är facsinerande, inte sant? Hur man kan vara så glad och så nertyngd på samma gång. Hur vi kan glömma tunga bekymmer med viljestyrka och en bra film. Det är sånt som gör mig så intresserad av människor. Så nyfiken på hur vi fungerar, hur vi rör oss, hur vi tänker. Jag vill höra varje människas historia. Jag vill veta vad som tynger ner alla och vad som får varenda en av er att le. Jag vill veta hur många gånger du tvingats ner på knä för att sorgen är så tung att du förlorar kraften att stå upprätt. Jag vill höra om alla gånger varje enskild känt den berusande lyckan av att vara hög på livet. Jag vill veta vad som fått alla att finna lust att gå upp om morgonen, vad deras största rädsla är, deras högsta dröm, vad de tror på, vad de inte tål och vad de hoppas på. Jag vill hjälpa, jag vill glädjas med. Jag vill berätta och leva genom deras ögonblick. Jag vill höra varje människas historia.

Erm, jag har inte varit särskilt personlig på den här bloggen innan, ha? Ja va glad över att jag inte dumpar all skit här, herre gud! Tur man har andra metoder för sånt ;) Men det här är ett sätt för mig att öva upp min skrivteknik, eller ah, här gör jag det ju lätt för mig för jag talar ur egna perspektiv, känslor, tankar och upplevelser. Någon som faktiskt vore en utmaning vore att skriva något jag inte har en aning om hur det känns. En situation jag aldrig varit i. Därför jag inte jobbar på min "stora" novell, om bullesläkten, så mkt. Där är det bara en karaktär som representerar mig, bara en person som får ha mina minnen och tankar, bara en person som får rodna som jag gör och ta åt sig på mitt vis. Alla de andra är helt andra människor med egna sätt att rodna och ta åt sig. Det är sååå mycket svårare. Vem vet, du kanske får se en snutt av det en dag?

Nä, nu har jag varit blödig så det räcker för en livstid si sådär. Du måste va jättechockad. Herre gud, tjejen är ju faktiskt mänsklig! x) nä men ska nog skriva lite på bröllops-dikten och läsa harry potter, det brukar va rätt tillfredställande^^

Jo jag sa ju att det skulle bli så skönt med en helg då jag inte hade ngt alls att göra? Att jag skulle kunna ligga i sängen hela dan? Mm, vaknade nio, låg i sängen tre minuter och sen va jag uttråkad. Så stack till trädgårn för att hålla syrran sällskap iställe. Därför jag är där nu^^ 

men va är det här? Sov typ en timme mitt på dan innan, kanske två till och med, och ändå är jag trött nu. Tio på kvällen. Fan tragiskt ju. men har jag ens ngt att berätta? nä, jag har inte ens drömt ngt kul. En gång drömde jag fan om en blå tjock kanin som hade en prinskorv som fru, hon blev tagen av snabbmats-mos-maffian och ... ah. Jag har inte ens drömt ngt sånt kul det senaste. undra om jag gick och la mig hungrig den kvällen eller nått?

nä men ska väl pyssla lite innan jag går och lägger mig, scionara bitches! (eller hur fan det nu stavas) <3